Veckans Film
Filmen heter Leon
.
Mathilda i ”Léon”, som f.ö. är en av det bästa filmerna som någonsin skapats på våran runda, lilla planet. Fransmannen Luc Besson behöver ingen närmare introduktion, hans namn hör till allmänbildningen för de flesta levande cineaster – även om han på senare år ägnat sig åt filmer som är…”mindre” bra. Men på den tiden då det begav sig, så var Besson en av de mest respekterade filmskaparna och filmer som ”Det Stora Blå”, ”La Femme Nikita” och ”Léon” är några av Frankrikes största filmframgångar någonsin.
Nåväl – om vi ska nämna lite om Léon och reda ut ett par frågetecken, som t.ex. Vad är Léon egentligen för någon film? Tja, en romantisk actiondrama med en gnutta övervåld och ohyggligt massa tårdrypande segment. Varför heter den Léon och vad handlar den om? Léon är namnet på Mathildas granne/yrkesmördare och bästa vän, en man som livnär sig på professionell grovstädning (som i folkmun innebär; döda folk för pengar) och som älskar att dricka mjölk och sköta om sin krukväxt. Léon är en ensamvarg som har en begränsad umgängeskrets som enbart sträcker sig till sin uppdragsförmedlare och gamla vän Tony, en person som Léon litar på mer än någon annan i världen.
Men en dag när Léon sysselsätter sig med att dricka mjölk och kika på sin krukväxt, hör han en massa oväsen, skurkaktiga poliser har något otalt med Mathildas pappa och bestämmer sig för att ta kål på familjen (för att visa fadern i familjen – att man inte ska jävlas med fel typer) Mathilda är den enda som undkommer slakten och när skurkarna lämnat lägenheten, så knackar hon på hos Léon (som först är tveksam till att bli närmare bekant med henne). Han tar hand om Mathilda och så småningom utvecklas en ”lite” annorlunda far-och-dotter-relation dem emellan. Glödgad av hatet för mordet på sin familj, ber Mathilda att Léon ska lära henne grunderna i hur man blir en bra yrkesmördare – samtidigt som hon lär honom att läsa. Alltmedan tillvaron går sin tämligen stilla lunk, så gruvar Mathilda på en hämnd gentemot mördarna, en gärning som ska genomföras – med eller utan Léons hjälp…
Puh…
Inte någon standardiserad handlingen här inte, här snackar vi högklassig fransk actionromantik som torde få de allra mest kräsna actionfanatiker att gråta av lycka. Här snackar vi action och romantik i en sagolik kombination, som lockar fram tårar, skratt, värme och pulsökningar. Besson pendlar mellan de olika stilarna med samma säkerhet och fingertoppskänsla som en läkare vid en operation, det blir aldrig för mycket – och aldrig för lite. Hela tiden håller sig allting på en nivå där man varken blir för mätt eller för hungrig, Besson hade lätt kunnat fumla och göra ”Léon” till en enda stor aptitretare för huvudrätten som aldrig får avsmakas. Men icke. Huvudrätten smakar liksom allt annat – förträffligt och när filmens avslutning nalkas, så vattnas ögonen av saltiga vattendroppar som sakta faller ner för ens sorgefyllda anlete.
Här finns också ett bildspråk som inte är av denna världen – mästerligt foto med en närmast poetisk känsla.
Ljuvliga skådespelare - Jean Reno (fantastisk som Léon), Natalie Portman (bra i rollen som Mathilda – trots sin ringa ålder) och Gary Oldman, som en gång för alla visar hur en riktigt avskyvärd skurk ska porträtteras. Och så musiken av Eric Serra, manuset av Besson med underbara dialoger såsom denna mellan Mathilda och Léon;
- Leon, I think I'm falling in love with you. It's the first time for me, you know?
- How do you know it's love if you've never been in love before?
- 'Cause I feel it.
- Where?
- In my stomach. It's all warm. I always had a knot there and now, . . . it's gone.
- Mathilda, I'm glad you don't have a stomach ache any more. I don't think it means anything.
Personligen så finner jag inte något som helst negativt att förtälja er om, “Léon” är och förblir en av vår tids bästa filmer (alla kategorier). En svåröverträffad genreblandare som ALLA cineaster utan undantag bör se. Därför;
All heder och vördnad åt Luc Besson – Det här, gott folk, är fransk filmkonst i dess allra (förmodligen) finaste form…
Se filmen för den är verkligen en av bästa filmer jag har nånsin sett.
Filmen heter Leon
.
Mathilda i ”Léon”, som f.ö. är en av det bästa filmerna som någonsin skapats på våran runda, lilla planet. Fransmannen Luc Besson behöver ingen närmare introduktion, hans namn hör till allmänbildningen för de flesta levande cineaster – även om han på senare år ägnat sig åt filmer som är…”mindre” bra. Men på den tiden då det begav sig, så var Besson en av de mest respekterade filmskaparna och filmer som ”Det Stora Blå”, ”La Femme Nikita” och ”Léon” är några av Frankrikes största filmframgångar någonsin.
Nåväl – om vi ska nämna lite om Léon och reda ut ett par frågetecken, som t.ex. Vad är Léon egentligen för någon film? Tja, en romantisk actiondrama med en gnutta övervåld och ohyggligt massa tårdrypande segment. Varför heter den Léon och vad handlar den om? Léon är namnet på Mathildas granne/yrkesmördare och bästa vän, en man som livnär sig på professionell grovstädning (som i folkmun innebär; döda folk för pengar) och som älskar att dricka mjölk och sköta om sin krukväxt. Léon är en ensamvarg som har en begränsad umgängeskrets som enbart sträcker sig till sin uppdragsförmedlare och gamla vän Tony, en person som Léon litar på mer än någon annan i världen.
Men en dag när Léon sysselsätter sig med att dricka mjölk och kika på sin krukväxt, hör han en massa oväsen, skurkaktiga poliser har något otalt med Mathildas pappa och bestämmer sig för att ta kål på familjen (för att visa fadern i familjen – att man inte ska jävlas med fel typer) Mathilda är den enda som undkommer slakten och när skurkarna lämnat lägenheten, så knackar hon på hos Léon (som först är tveksam till att bli närmare bekant med henne). Han tar hand om Mathilda och så småningom utvecklas en ”lite” annorlunda far-och-dotter-relation dem emellan. Glödgad av hatet för mordet på sin familj, ber Mathilda att Léon ska lära henne grunderna i hur man blir en bra yrkesmördare – samtidigt som hon lär honom att läsa. Alltmedan tillvaron går sin tämligen stilla lunk, så gruvar Mathilda på en hämnd gentemot mördarna, en gärning som ska genomföras – med eller utan Léons hjälp…
Puh…
Inte någon standardiserad handlingen här inte, här snackar vi högklassig fransk actionromantik som torde få de allra mest kräsna actionfanatiker att gråta av lycka. Här snackar vi action och romantik i en sagolik kombination, som lockar fram tårar, skratt, värme och pulsökningar. Besson pendlar mellan de olika stilarna med samma säkerhet och fingertoppskänsla som en läkare vid en operation, det blir aldrig för mycket – och aldrig för lite. Hela tiden håller sig allting på en nivå där man varken blir för mätt eller för hungrig, Besson hade lätt kunnat fumla och göra ”Léon” till en enda stor aptitretare för huvudrätten som aldrig får avsmakas. Men icke. Huvudrätten smakar liksom allt annat – förträffligt och när filmens avslutning nalkas, så vattnas ögonen av saltiga vattendroppar som sakta faller ner för ens sorgefyllda anlete.
Här finns också ett bildspråk som inte är av denna världen – mästerligt foto med en närmast poetisk känsla.
Ljuvliga skådespelare - Jean Reno (fantastisk som Léon), Natalie Portman (bra i rollen som Mathilda – trots sin ringa ålder) och Gary Oldman, som en gång för alla visar hur en riktigt avskyvärd skurk ska porträtteras. Och så musiken av Eric Serra, manuset av Besson med underbara dialoger såsom denna mellan Mathilda och Léon;
- Leon, I think I'm falling in love with you. It's the first time for me, you know?
- How do you know it's love if you've never been in love before?
- 'Cause I feel it.
- Where?
- In my stomach. It's all warm. I always had a knot there and now, . . . it's gone.
- Mathilda, I'm glad you don't have a stomach ache any more. I don't think it means anything.
Personligen så finner jag inte något som helst negativt att förtälja er om, “Léon” är och förblir en av vår tids bästa filmer (alla kategorier). En svåröverträffad genreblandare som ALLA cineaster utan undantag bör se. Därför;
All heder och vördnad åt Luc Besson – Det här, gott folk, är fransk filmkonst i dess allra (förmodligen) finaste form…
Se filmen för den är verkligen en av bästa filmer jag har nånsin sett.
